Servian

Dagen efter är det familjepromenad! Landet här är vackert, väldigt grönt, böljande kullar men odlingar, och bondbönorna är redan skördeklara - WTF! Vi köper också med oss 30 ägg från fågelfarmen. Kostar 6 eurosar, rena rånet kan man tycka då det var ekologiska ägg. Manu ser våra ägg och tipsar oss om att farmen nästgårds säljer getost. Klart vi åker dit! Nadege sköter farmen tillsammans med sin pojkvän, som verkade lite stenad, och hennes bror, som precis börjat jobba där. Farmen sköts a l'ancienne - lite oklart vad det betyder, men getterna mjölkas för hand, och de går ihop med grisar och kossor och hundar. De flesta grisar bodde dock bakom stängsel, förutom en som hoppade ut när vi gick förbi och sprang efter Ella. Precis innan den skulle bita Ella i stjärten såg den en go lerpöl att vältra sig i istället. Vi köpte med oss 4 getostar, gott, tack!

Nu 3 timmar till Servian säger GPS:en! 5 säger Olle, som ska äta, bajsa, och greja på olika rastplatser, men snart nog är vi framme och jävlar, det känns faktiskt gött! Så fort vi lämpat av all skit ur bilen går jag och Olle och köper grönsaker - kronärtskockor och sparris, tomater, gurka, morot, potatis, vitlök, platta persikor, vattenmelon, färsk lök, nåt mer - och sen åker vi till stormarknaden och kompletterar med korv, ankbröst, lök, pasta, creme fraiche, tvättmedel, oliver, creme brulee, mannagrynspudding med russin och kolasås, gräddpudding med äppelkolasås och lite annat gott.

Vi rotar oss snabbt här, hunden och Olle känns lite mer chill faktiskt så fort vi kommit fram. 

Nu är klockan 22:16 och bloggen har äntligen kommit ifatt sig själv. De vuxna smuttar på en Sauvignon Blanc och mumsar små grå oliver som Ella särskilt beställt, och nu passar det nog att berätta om de lite roliga drömmarna vi hade inatt:

Jag:

Jag ska till tippen och slänga grejer. Ella har packat några påsar som jag också ska slänga, men väl framme vid tippen märker jag att de innehåller saker som inte alls behöver slängas - saker från skafferiet som bara är knappt utgångna, och grönsaker som jag köpte bara häromdan, bland annat ett fint blomkålshuvud och två vackra broccoli. Vad fan, ropar jag till Ella (som, i drömmens logik, står precis nedanför den gröna kulle som uppenbarligen utgör soptippen) - varför ska jag slänga det här? Men det är ju gammalt, säger Ella. Men jag har ju precis köpt det för att laga mat på! Säger jag, men strax blir jag arg och slänger det ändå. Då kan ju du laga mat! skriker jag, medans jag muttrar att vi väl får äta Ellas jävla skitmat framöver då

Ella:

Vi ska på utflykt med Ellas familj. När vi strålar samman vid Göteborgs centralstation märker Ella att vi har glömt Olle hemma. Men fan! skriker Ella. Det är ju alltid jag som måste ha koll på Olle! Hon slänger sig på cykeln, och skyndar sig hemåt. På bron är hon tvungen att cykla rätt igenom en stor hop danskar med flaggor, som vägrar vika undan. Ella vevar med armarna och lyckas på så sätt ta sig förbi hindret. Olle undsätts.

Det roliga med dessa drömmar är att vi drömde dom samma natt, natten innan vi nådde fram till målet, Servian. Kanske är vårt liv ihop inte så kärleksfullt som vi och många med oss tror? Kanske bär vi båda på undertryckta aggressioner? Hur ska detta sluta?

 Äntligen framme!

Bloggare jobbar sent på kvällen