Hej bloggen, nu har det blivit sån där bloggsplosion igen. Det är när man inte bloggar på en vecka och tappar alla sina läsare.
Förra helgen var vi och hälsade på våra kompisar med fåren. Vi hade avtalet rendezvous klockan 11:00 i byn Babeau - där skulle vi mötas upp av Daniel för att guidas sista biten.
Och olika knoppar!
Och massa stolar! Fanns en hel del fina grejer faktiskt. Ella köpte en grej som ska bli present till nån. Viggo köpte ett fickur.
Daniel tog sin lilla jeep till Babeau. När vi följde efter honom ut ur byn och in på den lilla åsnestigen förstod vi varför. På ena sidan avgrund, på andra sidan berg, och vägen var ganska full med både djupa hål och vassa stenar. Raoul är ju byggd av väldig tufft virke, och med nytt batteri och ny generator var det såklart inga problem att hålla takten upp för berget. Utsikten har ni ovanför, fint va?
Fåren, les moutons, bodde i bergen. Anais och Daniel hade hägnat in sin trädgård, så fåren var liksom överallt utom i trädgården. De är en korsning mellan en afrikansk och en fransk ras. Bruna och svarta. Skinnen slängs, finns liksom ingen marknad för fårfällar att ha framför brasan härnere, men ullen klipps och säljs till les turques. Turkarna var kompisar, tror jag, och skulle göra bröllopsmadrasser av ullen.
Här har vi några olika mammor och barn. Det finns bara en pappa, alla fårpojkar som föds knipsas.
Anais och Daniel gör tummen upp för livet på landet!
Väldigt chosefria och gästvänliga människor. Här snacksar vi lite innan vi gör business. Anais visar upp flugklisterremsorna. Killen längst till höger är David, sonen i familjen som läser en yrkesförberedande utbildning i Sete. Om jag förstod rätt handlar det om mäkleri, turism och business. Vi fick också reda på att familjen hade åkt husbil genom Spanien när David var liten. De hade då vart i Vilassar de Mar, som vi ska prata mer om längre fram. Anais jobbar som sjuksköterska på ett hem för gamlingar. Daniel hade tidigare, precis som jag, jobbat i hemtjänsten. Huset de bor i är ett gammalt bergerie, nån slags fårfarm. Daniel köpte det 1975, fast då fanns bara murarna, allt annat har de byggt själva. Tillåmed el och rörmokeri, fanns visst inga hantverkare som orkade åka hela vägen upp på berget. På sjuttiotalet hade Daniel kor här, på åttiotalet getter, men nu bara får - det regnar mindre och mindre, så det finns inte gräs så det räcker för mjölkproduktion. Som det är nu vattnar de gräset fåren ska äta med vatten de pumpar upp från floden.
Det sista vi gjorde innan vi åkte var att köpa kött. 3,5 kg fick vi, kotletter, grytbitar och stek. Steken hade Daniel styckat till biffar, ett helt nytt grepp för mig - spännande! Kotletterna var också lite annorlunda styckade, längre på nåt vis. Får titta noga på lammen i höst, när det är dags att stycka själv igen, och se om man kan få till nåt sånt. Kotletterna har vi redan ätit upp, helt fantastiska! Vi gjorde två olika marinader, en med citron och rosmarin och vitlök, en med Sangria (a la mode de Viggo alltså). Ikväll blir det mouton bourgognonne med vin från St Chinian och en puré på potatis och rotselleri.
Gött!
Olle kräktes på mattan.