Petit Bääää

Hej bloggen, nu har det blivit sån där bloggsplosion igen. Det är när man inte bloggar på en vecka och tappar alla sina läsare. 

Förra helgen var vi och hälsade på våra kompisar med fåren. Vi hade avtalet rendezvous klockan 11:00 i byn Babeau - där skulle vi mötas upp av Daniel för att guidas sista biten.

På vägen passar Ella på att fräscha upp franskan lite. Vi har gått igenom hus, bord, gata, väg, vin, vinfält och vinrankor.

Vägen till Babeau går igenom St Chinian, en ganska stor by och huvudorten i vinappellationen som heter St Chinian. Mycket kraftiga rödviner här, tror jag utan att veta. Vi såg att det var marknad på gång i byn, och hade några minuter över, så vi var tvungna att stanna. Lite oklart vilken flod det är vi ser på bilden ovan, men kanske är det Herault? Mysigt hursomhelst!

Marknaden var nån slags vide-grenier, alltså loppmarknad. Man kunde köpa fina lampor!

Och olika knoppar!

Och massa stolar! Fanns en hel del fina grejer faktiskt. Ella köpte en grej som ska bli present till nån. Viggo köpte ett fickur.

Daniel tog sin lilla jeep till Babeau. När vi följde efter honom ut ur byn och in på den lilla åsnestigen förstod vi varför. På ena sidan avgrund, på andra sidan berg, och vägen var ganska full med både djupa hål och vassa stenar. Raoul är ju byggd av väldig tufft virke, och med nytt batteri och ny generator var det såklart inga problem att hålla takten upp för berget. Utsikten har ni ovanför, fint va?

Fåren, les moutons, bodde i bergen. Anais och Daniel hade hägnat in sin trädgård, så fåren var liksom överallt utom i trädgården. De är en korsning mellan en afrikansk och en fransk ras. Bruna och svarta. Skinnen slängs, finns liksom ingen marknad för fårfällar att ha framför brasan härnere, men ullen klipps och säljs till les turques. Turkarna var kompisar, tror jag, och skulle göra bröllopsmadrasser av ullen.

Här har vi några olika mammor och barn. Det finns bara en pappa, alla fårpojkar som föds knipsas.

Anais och Daniel gör tummen upp för livet på landet!

Väldigt chosefria och gästvänliga människor. Här snacksar vi lite innan vi gör business. Anais visar upp flugklisterremsorna. Killen längst till höger är David, sonen i familjen som läser en yrkesförberedande utbildning i Sete. Om jag förstod rätt handlar det om mäkleri, turism och business. Vi fick också reda på att familjen hade åkt husbil genom Spanien när David var liten. De hade då vart i Vilassar de Mar, som vi ska prata mer om längre fram. Anais jobbar som sjuksköterska på ett hem för gamlingar. Daniel hade tidigare, precis som jag, jobbat i hemtjänsten. Huset de bor i är ett gammalt bergerie, nån slags fårfarm. Daniel köpte det 1975, fast då fanns bara murarna, allt annat har de byggt själva. Tillåmed el och rörmokeri, fanns visst inga hantverkare som orkade åka hela vägen upp på berget. På sjuttiotalet hade Daniel kor här, på åttiotalet getter, men nu bara får - det regnar mindre och mindre, så det finns inte gräs så det räcker för mjölkproduktion. Som det är nu vattnar de gräset fåren ska äta med vatten de pumpar upp från floden.

Det sista vi gjorde innan vi åkte var att köpa kött. 3,5 kg fick vi, kotletter, grytbitar och stek. Steken hade Daniel styckat till biffar, ett helt nytt grepp för mig - spännande! Kotletterna var också lite annorlunda styckade, längre på nåt vis. Får titta noga på lammen i höst, när det är dags att stycka själv igen, och se om man kan få till nåt sånt. Kotletterna har vi redan ätit upp, helt fantastiska! Vi gjorde två olika marinader, en med citron och rosmarin och vitlök, en med Sangria (a la mode de Viggo alltså). Ikväll blir det mouton bourgognonne med vin från St Chinian och en puré på potatis och rotselleri.

Gött!

Olle kräktes på mattan.

Kanot i floden

Viggos önskemål var att vi skulle paddla kanot i floden Orb. Vi har gjort detta förut och det är hur härligt som helst. Bara glida med strömmen och se dom vackra omgivningarna och stanna på små stränder som man bara kommer åt från vattnet.

Eftersom Olle inte är jättebra på att varken paddla eller simma ännu fick jag stanna på land med honom och Jilly medan Patrik och Viggo tog en tur på ca 1,5 timma. Man kan även boka turer som tar tre dagar att paddla - där är vi inte riktigt ännu.

Olle somnade gott i bärselen och jag traskade iväg med Jilly. Byn Roquebrun som ni ser på bilden är väldigt mysig och ligger väldigt vackert. Jag promenerade ner längs med floden och på vinfält intill. Härligt var det!

Jilly tyckte det var skönt att få springa lite lös, även om det inte går så fort i värmen. Tur att man kan svalka sig i floden!

Alla dessa vilda fikonträd överallt - tänk om man hade det hemma!

När Olle vaknade väntade vi in Patrik och Viggo vid stranden. Matade änder för första gången fick Olle göra, men han verkar tycka det är roligare att mata Jilly...

...Så änderna gick sin väg

Här kommer dom glada och lite blöta! Gött för pappa och son att hänga lite.

Välkommen syster Nicole!

Nu blir det lite kronologisk kollaps på bloggen. Nicole kom ju redan förra torsdagen och åkte i onsdags, men det var inte så mycket bilder i förra inlägget där Nicole var med (Länge sen sist, bloggen) så här kommer lite sånt! Nicoles besök blev ju lite upphugget av incidenten i Barcelona, jag och Viggo kom till Servian i hyrbil ett dygn senare än tänkt, men det verkar som om Nicole, Ella, Jilly och Olle hade det mysigt utan oss.

Nicole på terrassen. Tror att vi precis ätit den där fisken som inte var en dorade men såg ut som en dorade

Nicole och Jeannette på promenad. Jilly chillar som vanligt i värmen!

Olle passade på att bada när vi var på flodutflykt på lördagen

På tisdagen åkte jag, Nicole och Viggo till La Tamarissiere för att bada. Fin sol! Och så blåste det som satan från havet, så man blev sandblästrad där man låg hopkrupen på stranden

Lite arga moln också! Vi badade inte utan tog en promenad istället

Nicole fixar med fisken osm inte är en dorade

Här har vi en bild där Viggo nästan ler! Finns inte många såna, så titta noga :). På tisdagskvällen hade vi bankett för att fira att Viggo gått ut nian. Det blev rödbetor i ugn med chevre och pinjenötter, ugnsbakad gris med cider, långstekt fänkål, champignons a la creme och potatis. Till efterrätt äppelpaj med glass

Olle åker vagn

 

Nicole och Ella hittade mandlar på promenaden. Eller, jag tror de pallade mandlar. Ingen vågade äta dom

Brak i Barcelona

Hej bloggen! Idag gick jag upp klockan 5 för att hämta Raoul, bilen, i Barcelona. Varför det, kan man undra? Jo så här var det….

I söndags åkte jag till Barcelona för att hämta Viggo. Planet skulle landa kl 19, och jag var i god tid så klockan 17 gled jag in på parkeringen. Planet var lite sent, sådär två timmar, så jag hade gott om tid att göra Barcelonas flygplats. Det tog gott om tid att få ut bagaget ur flyget också, så klockan 10 typ fick vi äntligen ses igen, Viggo och jag. När vi åkt några kilometer mot Frankrike blev det plötsligt fyrverkeri på instrumentbrädan - batterilampan började pipa, sedan ABS-lampan, och sen airbag-lampan. När det blinkade STOPP i rött märkte jag att bilen inte gick så bra att styra längre, så vi parkerade på lämpligt ställe lagom till att den tvärdog och ringde bärgning.

Lämpligt ställe att parkera på ser ni här ovan. Bärgaren hade lite svårt att hitta oss, så här satt vi i två timmar. Polisen kom och undrade vad vi höll på med, och konstaterade att det var peligroso att parkera såhär. Vi höll med.

Samtidigt som bäraren kom också en taxi, som körde oss till ett hotell. IBIS såklart! Taxin hittade inte hotellet, så klockan var kvart över ett när vi kom in i rummet. Pappa fick en öl då. Jag konstaterade i taxin att försäkringsbolag är lite som föräldrar, skiter det sig ringer man dom och så styr dom upp det. Viggo tyckte att försäkringsbolag verkade ännu bättre än föräldrar.

Vi sket i IBIS frukostbuffe, den vi såg i norra Frankrike var ganska fattig. Satsade på jos, boccadillo och kaffe/te på ett kafé istället.

Vi vet inte riktigt vart i Barcelona vi hamnade, men det var nära den där jätteglassnoppen så kanske var det i Barcelonas bakdel? Hursomhelst, det fanns en mini-Rambla där, och följde man den kom man till havet!

Gick man åt ett annat håll kom man till ett shoppingmall med glass.

Så därför hämtade jag Raoul i Barcelona idag.

Mellan söndag och idag har vi mest vart i huset och hängt med Nicole. Olle hade 40,5 graders feber häromdan så det blev inte så mycket utflykter, men en vända till stranden hann vi med (inte Olle då). Det har vart härligt att ha Nicole här några dagar, kanske kommer vi kunna komma och hälsa på i Kalifornien snart! Lite bilder och så på Nicole kommer i nästa inlägg

Hejdå bloggen!

Länge sen sist, bloggen

Hej bloggen, nu var det länge sen man skrev här. Vi har hängt en del i Baskien på sistone, och fått besök från utlandet, men vi tar det i tur och ordning….

I måndags morse åkte vi åt västnordväst, till Ciboure strax utanför Biarritz där vi hittat ett boende på airbnb. Jag hade fått för mig att det var runt 30 mil dit, och fick därför en lite tråkig överraskning när GPS:en påstod att det var 48 mil. Så länge man inte är rädd för höga varvtal på motorn kan det dock gå ganska fort att avverka även långa sträckor, även om man stannar titt som tätt för att rasta hundar, bebisar och föräldrar. Klockan halvfyra kom vi fram. Baskien ser ut som Österrike ungefär, fast med palmer och hav. Husen skulle passa fint i Tyrolen, om man byggt i trä istället för vitputsad sten med röda och blå detaljer. Lite intressant. Är baskerna kanske släkt med Ötzi?

Så fort vi hittat vårt boende, ett ombyggt garage (låter inte så mysigt, men det var det) packade vi in hund och barn i bilen och åkte till Biarritz. Det var visst Napoleon som kom på att det var ganska soft att hänga i Biarritz, och det har väl satt sin prägel på stan lite - visst finns det surfare i stan, men fler Gant- och Rolexbutiker. Turistigt fast med hög näsa, kan man säga. Mitt i stan ligger stranden. Vi hann inte göra så mycket mer än att äta - oxfile till Ella, och lite blygsammare Atxoa till Patrik. Atxoa är en kött- och grönsaksgryta man gör på det man hittar i byxfickan, traditionell baskisk mat. Gott var det, och maten var inte så dyr som man kanske kan tro, däremot tog de igen en del på drickan. 

På tisdagen var det dags för pintxos. Det finns ju lite här och var såklart, men San Sebastian, eller Donostia som Ötzi kallar det, har man ju hört har världens bästa mat så dit åkte vi. Vi kom fram runt 9 på morgonen, och fick en kopp gott kaffe medans Olle sov. San Sebastians centrum har 3 delar - Romantica, där man kan shoppa saker från Levi's Store, Lafayette och liknande, Gamla stan, där man kan handla saker från "independent boutiques" enligt guideboken, och Gros, som ligger lite utanför. Kanske är det Gros som är bästa delen av stan ändå - independent boutiques var väl mest grönsaksaffärer med souvenirer i, Levi's store har vi hemma, och pintxosen i Gamla stan var inte hälften så bra men dubbelt så dyra som de i Gros. Dessutom hade de några fina cykelbutiker i Gros. Vi åt allt som allt 11 pintxos, bilder har ni nedan. Omelett med ansjovisspad var sådär, annars var allt nånstans mellan gott och jättegott. Det fanns små inlagda chilis, som inte var särskilt starka, som nog var det allra bästa - vi fick med oss en burk hem.

På onsdagen var det sightseeing upp längs kusten. Bästa surfingen finns i Hossegor, några mil norr om Biarritz, och byarna norr om stan är ganska surftillvända överlag. Vi hittade en finfin strand, med världens mjukaste sand, strax utanför Messanges. Där tog vi en liten promenad, men man fick inte bada utan bräda då strömmarna var överjävliga tydligen. Sex flaskor vitt vin hittade vi också längs med vägen, och en trerätterslunch (quiche, gris med pasta och creme brulee) som var riktigt god fick vi också jagat ikapp. Olle fick väldigt god kontakt med de som jobbade på restaurangen.

Det regnade som satan också. Just när vi gick längs stranden var det uppehåll, men på eftermiddagen, när vi spanade in Bayonne (känt för choklad, skinka och bajonetter) öste det ner. Vi hade ett paraply i Servian och blev därför duktigt blöta. Bayonne bjöd därför mest på ett par espadrillos till Ella, sen åkte vi hem och bytte kläder och åt micromat.

Och på torsdagen vände vi hemåt, köpte en ganska fattig lunch på macken (250 spänn, men då ingick en hamburgare man värmde i mikron med gurka och allt). Ella körde sista biten, jag och Olle sov då.

På kvällen plockade vi upp Nicole, storasyster från USA, som landade i Beziers. Kul! Ost och vin till middag.

.

 Fredagen var en landa-dag. Nicole tog med sig regnet från Sverige, det öste ner och åskade en hel del, och vi satt mest inne och slappade. På eftermiddagen blev det dock lite matshopping, på vägen till flygplatsen hade jag spanat in en lada där 13 lokala matproducenter slagit sig ihop för att sälja sina grejer. Mycket ekologiskt var det. Vi köpte grisstek, kycklingbröst, äpplekaka, honung, bröd, grönsaker, burkar med grejer och lite annat. Sent, sent på kvällen plockade vi också upp Jeannette, som är Nicoles gudföräldrars dotter, som åkt tåg från Zurich för att hälsa på. Blev lite sent innan man somnade.

Utflykt till floden på lördag. Inga franska fårfarmare i sikte, däremot en stor brun hund som ville hälsa på Jilly. Grillad fisk med chorta, haricots verts och potatis till middag. Fanns ingen dorade i fiskbutiken, däremot en fisk som såg ut som dorade.

Idag är det taxidag. Jeannette skall först till tågstationen, sen bär det av till Barcelona för att plocka upp Viggo. Ska bli väldigt härligt att få ha Viggo här några veckor nu!

Hejdå, bloggen!

Biarritz, mamma poserar

 

San Sebastian

 Försöker mata barn utan barnstol samtidigt som det skall drickas lunchvin och ätas pinchos

 Pinchos i lugn och ro på eftermiddagen när barnet sover. Mindre stressigt och mycket godare dessutom!

 Lära sig gå utanför lunchrestaurang i surfmecka norr om Biarritz

 Såhär gör man med en dragig hund man är lite trött på

 Regn i Bayonne

Microburgare från macken. Olle har hittat ett hål.

Mia min Mia

Vad underbart det är att man har så spontana vänner! I fredags lägger jag upp en bild på Instagram och min vän Mia som bor i Barcelona skickar en kommentar där hon skriver att hon vill slänga sig på tåget med en gång och hälsa på oss. Eftersom jag vet att Mia menar allvar när hon skriver så, ringer jag jag upp henne och vi bestämmer att hon skall komma dagen därpå. En underbar helg blev det med mycket vin, mat och prat. Väldigt inspirerande att vara med som vanligt och för er som inte sett Mias fina smycken och collage, kolla in hennes hemsida www.mialevin.com Stranden hann vi med också innan Mia tog tåget hem igen på måndagen. Som tur är åker vi till Barcelona snart och hälsar på!

Självplock

Härom dagen åkte vi och plockade grönsaker på Cueillette de Caillan. Vi var där för några år sedan men senare på säsongen, någon gång i september om jag minns rätt. Nu var inte så mycket moget ännu, men vi kom hem med lite fänkål, gurka, lök, morötter, spenat och sallad. 6 euro kostade kalaset - billigt!

På vägen hem sa Olle wää wää så vi fick stanna och köpa lite mat till honom, men även till oss. Tänk om Olle visste att det fanns bebisdryck med karamell eller kakao smak i Frankrike! Han fick inte detta till lunch utan vanligt burkkäk om ni undrar.

Ja som sagt, från 8 månader kan man dricka karamelldryck i Frankrike!

Olle delar som vanligt med sig av sin mat.

Pepiniere de la grande caliniere

I förrgår gjorde vi en utflykt till ett fantastiskt ställe norr om Montpellier - Pepiniere de la grande caliniere. Detta var ett franskt pars dröm som förverkligats för trettiotre år sedan. En stor park med växter från fem kontinenter tillsammans med handelsträdgård med plantor man aldrig ser hemma i Sverige. Mannen som äger stället möter oss ser väldigt mycket ut som Charlie Chaplin men med stråhatt och utan käpp. Han släpper fram sin stora svarta hund på Jilly och säger att den är jättesnäll. Jilly ville inte hälsa och mannen stänger in hunden så vi kan titta runt i lugn och ro. Hans fru ger Jilly vatten ur en vattenkanna och berättar om parken. Bland annat säger hon att det enda dom gör med parken är att beskära vissa träd. Här rensas det inget ogräs minsann eller klipps några gräsmattor. Därför känns parken väldigt levande och inte så prydlig och ordentlig som kanske Botaniska gör. Här blandas djungel med öken!

Varmt som satan var det och både Olle och Jilly tyckte väl att det var sådär roligt att traska runt. 

Patrik var ganska trött eftersom han har tagit nätterna med Olle för att han skall vänja sig av med att ligga och snutta på mig hela nätterna. Därför satte jag mig bakom ratten på hemvägen. Läskigt då det är ett helt annat tempo här än hemma i Sverige, plus att det är tre filer på motorvägen och hysteriskt mycket arga spanska lastbilschaufförer. Men jag gjorde det bra om jag får säga det själv!

En paus i skuggan

Härligt uterum där det nog hålls fester eller kanske cafeverksamhet under högsäsong. Nu var vi dom enda besökarna, så det var ganska stängt i baren.

Växter att handla för dom som har en trädgård med varmt och torrt klimat.

Lite halvöken

Frugan vattnar

Törstig och varm pojke

Bambu i många varianter

Kvinnan tog mig till växthuset där hon hade sina bebisar sa hon. Här drivor hon upp plantor som sedan säljs i butiken.